Meddelande till alla som skickat kommentarer och frågor. Jag kan inte besvara mail från hemdsidan om ni inte anger en avsändaradress. Jag har också haft problem med att sköta hemsidan som gjort att jag inte har kunnat besvara en del mail som har haft avsändare. Ber om ursäkt för detta och försöker få ordning på rutinerna.
NY BOK!
Historien om New York är historien om en världsmetropol, om en stad som började som en blygsam holländsk handelskoloni, men som så småningom växte fram till den stad den är idag; Ett av världens absolut viktigaste ekonomiska och urbana centra. Det handlar om 400-års historia, en berättelse om global invandring, revolutioner, företagsamhet och ekonomisk framgång.
UTKOMMER 9 SEPTEMBER 2019.
Anmälan i Bibliotekstjänst:
Henrik Berggren är författare, historiker och journalist på DN, där han även varit kulturchef. Han har publicerat ett
tiotal böcker, bland annat en uppmärksammad biografi om Olof Palme. I Historien om New York lyckas Berggren
mycket väl med sitt syfte att skildra stadens komplicerade och märkliga historia från den holländska
handelsstationen som anlades i början av 1600-talet fram till vår egen tid. Författaren skriver medryckande och har
en eminent förmåga att levandegöra sina kunskaper. Berggren skapar läslust inte minst genom att lyfta fram
belysande individuella livsöden i de stora händelseförloppen. Han skriver om politik, handel, socialhistoria,
invandringen och intresseväckande om amerikansk kultur. Denna lättlästa bok vänder sig till en bred allmänhet
med intresse för historia och då särskilt av USA:s historia och politik. Författaren knyter på ett utmärkt sätt
samman framställningen med kulturhistoriska kommentarer och tips. Läsningen underlättas av en omfattande
litteraturlista och källkommentarer samt person- och ortsregister och svartvita foton med en bildförteckning.
Bo Eriksson i Historievärlden:
Varför inte Henrik Berggrens bok blev Augustnominerad förblir för mig en gåta. Henrik Berggren är en perfekt guide genom det snåriga andra världskriget. Det är spännande, kunnigt och riktigt bra genomfört!
Rekommenderas varmt! Fem Historievärldar av fem möjliga!
Denise Rudberg om Landet utanför:
"De senaste fem åren har jag ägnat mig åt gedigen research för min första historiska roman, som utspelar sig under andra världskriget. Det har blivit ett stort antal fackböcker och biografier, som har öppnat mina ögon för en massa fenomen och fakta jag aldrig tidigare hört talas om. Bland annat Henrik Berggrens första del i trilogin ”Landet utanför”, en fantastisk skildring av Sverige och var vi befann oss under krigsåren. En fackbok som är oerhört målande och som fick mig att se på Sverige ur ett helt annat perspektiv."
1968 är efterkrigstidens mest mytomspunna år – det uppfattas av många som avgörande i västvärldens historia och efter ett halvt sekel väcker det fortfarande känslor. Historikern och författaren Henrik Berggren utforskar i denna bok det symbolladdade året 1968 – i Sverige och i världen.
För en del handlar det om ett minne av ett ögonblick då frihetens rike tycktes ligga inom räckhåll. Mer eller mindre militanta studentuppror världen över ruskade om både politiker och föräldragenerationen och möttes inte sällan av hårdhänta svar från polis och militär.
Åren runt 68 präglades också av en ny syn på kärlek och sex, men relationerna i vardagslivet förblev oftast desamma. För många var 68 något som utspelade sig någon annanstans och berörde andra människor. De flesta svenskar läste inte Marx, rökte hasch och lyssnade på Jimi Hendrix, utan tittade på High Chaparral och Forsytesagan, drack brännvin och gillade Gunnar Wiklund.
Listan över mest sålda skivor toppades av Cliff Richard med ”Congratulations” och Anna-Lena Löfgrens ”Lyckliga gatan”. Antalet bingospelare nådde nya höjder och på ungdomsgårdarna var intresset mest inriktat på flipperspel.
I åtta essäer och med över 140 bilder berättar Henrik Berggren initierat, men ändå lustfyllt om ungdomsrevolt, konst och litteratur, om studentliv, fritid och arbete, religiösa strömningar och om det politiska efterspelet av den svenska ”revolutionen”. Detta är den kanske mest heltäckande boken om det svenska 1968.
"Vill man förstå det psykologiska och existentiella komplex som är Sverige och svensken, och framförallt dess historiska rötter, ska man läsa den här boken noga." Lena Andersson
Henrik Berggren är historiker och journalist. Han har varit kulturchef och ledaskribent på Dagens Nyheter men också skrivit en rad verk om svensk 1900-talshistoria, bland annat: Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige (2006; med Lars Trägårdh), Underbara dagar framför oss. En biografi över Olof Palme (2010), Dag Hammarskjöld: att bära världen (2016) och 68 (2018). Han har även skrivit en historisk thriller om spanska inbördeskriget, Det röda arvet (2014).
Priser och utmärkelser:
John Landquists pris av Samfundet de Nio 2011
Natur & Kulturs Johan Hansson-pris 2011
Axel Hirsch pris av Svenska Akademien, 2011
Stipendium ur Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne, 2010
Nöjesguidens Stockholmspris 2010
Tack för första och andra delarna i serien Landet utanför. Jag har fått återuppleva min barndom i det Malmö som låg så nära krigshändelserna under andra världskriget. Det inkluderar bland annat judehat, ransonering, brist på varmvatten, nazistmöten på St Knuts Torg och det kanske främsta och värsta minnet, då jag 1945 eller 1946 följde med en skolkamrat till föräldrarnas våning. I sängkammaren hängde ett stort porträtt av Adolf Hitler. Det var ingen tillfällighet att den nysvenska rörelsen hade sitt starkaste fäste i just Malmö.
Läsningen har också inneburit att jag bättre förstått händelserna i Finland under andra världskriget. Jag har fått ett innehåll i ett yttrande som gjordes av Karl August Fagerholm vid ett seminarium 1968: ”Med personer som Tanner och Ryti ledningen kan vad fan som helst hända”.
Jag hoppas att du i tredje delen kan få med några texter den osannolike norrmannen Johan Scharffenberg. Redan 1933 drog han slutsatsen att Hitler var sinnessjuk och efter undersökning av Quisling att han dessvärre var i stort sett normal; Scharffenberg var psykiatriker och kriminolog. Om denne märklige man – Norges kanske ende republikan och som trots detta fick äran att hälsa kung Haakon välkommen åter till Norge 1945 – har Olav Sundet skrivit en biografi med just namnet Johan Scharffenberg. På nätet finns i norsk version en bra berättelse om S.
Det som är negativt med ditt skriftställeri är att nattsömnen rubbas. Det är svårt att inte läsa några sidor för mycket och som leder till at jag nästa dag måste läsa om dem för att få med hela sammanhanget. Men det är en njutning.
Många hälsningar
Bertil L
Tack!
Två faktafel:
sidan 325 rad 25 Står Växjöbiskopen, skall vara Strängnäsbiskopen (Växjöbiskopen Sam Stadener (död 1937) var för övrigt den ende i biskopskollegiet som stödde riksbiskop Müller i Deutsche Christen)
sidan 348 sista raden krönts till kung, skall vara valts till kung. Kröningen sker inte förrän i januari 1528.Även på sidan s349r3 skrivs det kröns, men det är väl valet som åsyftas?
En sak som kan förtydligas:
sidan 341 rad 31 Här lyfts Bo Giertz, biskop i Göteborg 1949-1970, fram som en som stödde. Vid denna tid var han komminister i Torpa (Linköpings stift). Bo Giertz var positiv i början av 30-talet, men kom mycket snart att bli kritisk till nazismen. Att lyfta fram honom som framträdande i detta tycker jag blir fel. Ivar Rhedin däremot, är en helt annan sak.
En sak jag tror var fel men kan inte hitta det igen:
sidan 341 sista raden Tusen år av kristendom - det nämns tidigare, men då stod det Tvåtusen år av kristendom. Tusen år bör ju vara det rätta, som här, men kan inte hitta när det citerades tidigare.
Några stavfel mm:
s104 r16 ”Motvilligt ansåg att han att det kanske” - ta bort första att.
s127 sista raden ”Weltancshauung”, ska vara Weltanschauung
s248 r18 ”Den inträffande inte bara” - inträffade
s286 r18 ”ett SS-organ organ som” - ta bort andra organ
s308 r12 ”Vi åt uppe oss hos” – skall vara hos oss
s321 r28 ”överkassradikala”, skall vara överklassradikala
s324 r21 Gustav VI, bör vara Adolf efter, även s 381 r32.
s369 r7 förstuckna – används inte ordet förstucken fel här, är det inte snarare ironiska gratulationer, alltså förstucken ironi, som avses?
nicolaus.andreae@gmail.com
Jag läser just nu din senaste bok med stort intresse. Inför en ny upplaga kan det vara bra att göra en korrigering. Bööks bok heter "Storskolan" och inte något annat. Den handlar om läroverket i Kristianstad. Jag tror att den inspirerat Ingmar Bergman till manuset för filmen "Hets". Mvh Gustaf
Tack för dina två lysande böcker om andra världskriget!Jag anser mig väl påläst om kriget, men ditt sätt att levandegöra Sverige under kriget står i särklass av det jag läst. Jag är född under kriget(-44) och har därför inga egna minnen av krigsåren. Min farbror var plutonchef och var med på några resor med permittentågen och har berättat en del dramatik från dessa resor(träffade bl a Goebbels 194o) Min far var ung polis i Malmö och har berättat om dramatiken den 9 april -40 när tyskarna tågade i Danmark och man placerade kulsprutor på polishusets tak mm mm. Dina böcker borde ingå i dagens historieundervisning i skolorna, där dagens unga kunde få lära sig hur det ,för inte så länge sedan, såg ut i Sverige
Jag ser verkligen fram emot nästa bok!
Vänligen
Anders Ahlm
andersalm@ownit.nu
När kan man räkna med att kunna ta del av Landet utanför. Del 3?
Hälsning
Ingmar Lindahl
Ett stort tack för alla dina fina böcker och den härliga läsningen. Samtidigt kan jag inte låta bli att berätta att jag själv varit inne på de områden du lär ta upp i framför allt tredje volymen av "Landet utanför". Något du berättade om i gårdagens samtal på facebook med Allan Larson, Leif Pagrotsky mfl. Jag har just utkommit med en bok "Vi som inte var med i kriget. Om Sverige, Norden, Europa och coronan". Min utgångspunkt är mina femtio år som journalistisk bevakare av framför allt Norden. Kriget -eller bristen på krigserfarenheter - är en tråd i min berättelse. Vore roligt att nån gång i en oviss framtid få diskutera de tankar jag försökt föra fram... jag tror de i många avsnitt löper samman med vad funnit under arbetet med "Landet utanför".
Ursäkta om den här kontakten framstår som ett alltför oblygt försök at marknadsföra mig själv. Det är inte meningen. Men om du tror du skulle ha intresse av att veta mer om mitt aktuella arbete -dvs min bok - så når du mig på följande e-postadress: bengt.lindroth97@gmail.com
Mvh Bengt Lindroth
Nu börjar egna minnen dyka upp. Som brobygget över Lule älv vid Gäddvik, där riksvägen passerar älven.
Det var 1941, nithammare vid bygget smattrade dygnet runt och störde mina föräldrars nattsömn hela den semestern. Jag tror i efterhand att de hade fördragsamhet med oljudet. Den sommaren var jag fyra år gammal.
Ett annat minne var järnvägsstationen i Älvsbyn. Då bodde vi nära järnvägen och stationen var mitt universitet. Den tyska permittenttrafiken var oerhört spännande för oss ungar. Det kom och gick tåg, fulla med soldater. En del steg olovligt av och handlade i kiosken. Vi stod stod storögda runt om, ibland blev vi bjudna på karameller. Vi tyckte att dessa soldater var snälla.
Varje kväll klockan sju fick vi ungar vara knäpptysta. Då sändes nyheterna på radion. Föräldrarna tyckte tyskarna var avskyvärda. Den ekvationer gick ej ihop för mig.
Nu väntar jag på den tredje delen i bokserien, väntar med spänning.
Jag har klara minnen av finska flyktingar med sina kor och hästar, Pirkko som min mormor tog hand om eller när militären tog vår skola och gjorde om den till krigssjukhus.
Vänligen
Björn Wennman